Jag är inte riktigt stolt över mitt inlägg igår, skrev inte alls så mycket som jag hade tänkt.

Hjärnan är helt mos på mig. I måndags så började hunden, Pixie, att spy. Hon spydde 10 gånger och fick diaree så jag och mamma åkte till veterinären. Då fick vi som svar att det var magsjuka. Tisdagen gick bra men på onsdagen så spydde hon igen och hade blod i avföringen. Så jag och pojkvännen åkte in och dom gjorde röntgen, blodprov och hon fick ligga inne med dropp i ca 3 timmar. Svaret blev då en allergisk reaktion på laktos. Igår åkte vi in för en röntgen för att se så att det inte blev sämre och nu börjar hon äntligen bli bättre!

 

Personer med autism har förstärkta känslor.

Jag och en diagnosfri människa kan vara precis lika glada över samma sak, men för mig så blir känslan så mycket intensivare. Jag säger inte att mina känslor betyder mer eller så, men ni förstår vad jag menar:)

 

Med veckans händelser så har jag gått ifrån helt förstörd inombords till avstängd till helt extatisk på en väldigt kort stund. Med min separationsångest så går även mina tankar lätt till det värsta, katastrof tänkande helt enkelt.

 

Personer med autism är oftast väldigt nere eller väldigt uppe, det är svårt att hantera humöret och känslorna.

Vi blir snabbt glada och ivriga över saker och om det sen inte blir som det är tänkt så kraschar vi väldigt hårt.

En läkare ville ge mig medicin för detta, så jag inte skulle bli så upprymd och så upprörd, för att stabilisera mina känslor och mitt humör. Men jag tackade nej till detta, jag ville försöka hitta en balans själv. Det har jag lyckats med idag. Visst har jag fortfarande starka känslor och så, men jag har lärt mig att hantera det.

 

Det viktigaste jag lärde mig var att jag behövde prata om det, lära mig att sätta ord på känslorna och varför jag reagerade som jag gjorde. När jag lärde mig det så blev det lättare för mig att förstå mina egna känslor och då blev det även lättare att kontrollera det lite mer.

 

Flera olika läkare har erbjudit mig olika mediciner, men jag har tackat nej till allt förutom concerta. Jag ville klara av det själv, medicin hindrar bara saker, jag kände att det skulle inte göra saker bättre för mig. Genom att lära mig att hantera allt utan medicin så fick jag arbeta mycket med mig själv som person och kunde först så börja må bättre i mig själv och bli lugnare, "granaterna" försvann så att säga.

 

Jag vill önska alla en väldigt glad påsk och en trevlig... Åh, den boken står fel, jag måste fixa det!

 

Kram på er alla;)