Jag läser ofta på internet om medicin för personer med ADHD, speciellt föräldrar som skriver om att ge medicin till sina barn.

Det vanligaste är att "Jag tänker inte droga mitt barn!"

Den kommentaren gör mig både arg och ledsen. Visst, jag kan fatta att dom tänker som dom gör, men medicinen droger inte ditt barn, tro mig, jag vet!

 

Så tänkte berätta om hur jag fick min medicin och hur det funkade för mig.

 

Jag hade fått ett möte till Bäckefors så jag åkte dit med min mamma.

Så fort jag såg och hörde läkarens röst så visste jag att det inte skulle funka.

För det första så visste hon inte ens vad mitt namn var så hon kallade mig för Edith!

Väl inne i rummet så bad jag om att få papper på en sjukskrivning som jag kunde skicka in.

I det största så var det pga min sociala fobi. Det visste hon inte ens vad det var för något!

När vi hade förklarat för henne hur det var för mig med fobin så sa hon att jag kunde få 3 månader och att jag sen skulle vara tvungen att jobba. Detta var 3 år sedan och jag kan fortfarande inte jobba!

När hon sedan skulle skriva recept på min medicin så frågade hon inte alls om min bakgrund för att kolla om den medicinen skulle passa för mig.

Hur som helst, dagen efter så ringde jag till min kontaktperson och sa att jag vägrade att gå till den kvinnan en gång till, så hon fixade en tid till habiliteringen i Vänersborg till mig.

 

Mannen jag fick träffa var klockren! Trevlig, rolig, skämtsam, rak på sak. Allt jag vill ha i en kontaktperson som ska hjälpa mig med hela medicin delen.

 

Så småningom så började jag med min medicin. I början var det jätte tufft, jag kunde inte äta, jag gick ner 8 kilo på ett par veckor knappt, sov hela tiden och var konstant ledsen och nere. Jag kunde sova 12 timmar på en dag om det var så.

 

Det som gjorde att vi fattade att det började stabilisera sig var att jag blev så arg och ledsen på min syster för att hon var så arg och inte ville prata med mig om vad det var som var fel. Då insåg min mamma att jag började se att andra hade det jobbigt, inte bara jag.

Efter det så blev allt mycket bättre och vi märkte av ändringar så gott som varje dag.

 

Så idag, 3 år efter så kan jag med mina egna ord säga att ett barn som har ADHD, utan medicin, är mer "drogad" än vad ett barn med ADHD, med medicin är.

Att ha ADHD och inte ha någon medicin är verkligen som att vara "drogad". Allt är som en enda stor dimma. Man förstår inte vad folk menar, man förstår inte att någon har det jobbigt, man hinner inte med helt enkelt.

 

Mitt liv slog om 360 grader med medicin. Nu går det att hantera stress och press bättre. Nu är det mer ordning, nu är det inte ilska hela tiden.

Det är ingen dans på rosor, men det är heller inte ett bad i nålar.